är femetta@gmail.com om ni undrar.
jag har nämligen raderat min facebook, orkade inte med att jobbiga människor kontaktade mig hela tiden istället för att man faktiskt mailade med sina riktiga vänner.
för närvarande sitter jag i z´s kök och dricker kaffe efter underbar middag.
vi pratar om konstig frukt (inte bandet) och lyssnar på freddie wadlings soloskivor.
jag har min discomössa på mig som jag inte tänker ta av mig
förrän jag måste tvätta håret.
ingen vet varför. två doktorer och en sjuksjöterska har petat och tittat på mig. men ingen vet varför jag har kramper som håller mig vaken på nätterna.
medan jag väntar på att jag ska bli bättre lyssnar jag på twilightböckerna och känner mig som en fjortis. de är helt okej. hon verkar inte lika stendum i böckerna som i filmen i alla fall. mindre irriterande.
och så försöker jag sticka. men jag säger inte vad, för annars kanske jag inte gör färdigt det. så töntig är jag.
kakka jajja ånt a-aage.
betyder stackars sonja har ont i magen.
jag visste inte att tvååringar hade sån empati, dessutom bäddade hon ner mig med en filt i soffan.
tidigare idag såg jag att barn är som mest aggressiva vid två års ålder.
det stämmer.
dokumentären hävdade även att småpojkar hade ett rikare känsloliv än småflickor. flickorna brydde sig inte alls så mkt som pojkarna.
pojkars aggressivitet avtog långsammare än flickornas, och därför får pojkar oftare än flickor diagnoser och medicineras därefter.
och att pojkar var friare att leka sk "flicklekar" om de gick i en skola med bara pojkar.
intressant....
man vill så mycket. men sen räcker inte nerverna till.
varför blev jag född med så mkt vilja och så svaga nerver? är det ett slags dåligt skämt eller?
mina nerver och min hjärna hörde nog till två olika personer. sen sydde någon galen doktor ihop dem och stoppade dem i en bebis som råkade tillhöra mina föräldrar.
för jag har ingen förklaring som låter rimlig till varför min verklighet är så olik andras ibland.
till varför jag kan bli livrädd och panikdrabbad utan synlig orsak.
det borde finnas något man kan operera bort. för jag är less på att fucka till det för andra.
så bloggar jag. något som jag uppfattade som hjärndött och töntigt för några år sedan.
jag är expert på att göra saker jag inte borde. som att hitta på sätt att möblera om mina kartonger istället för att gå till banken, köpa mat, skriva slutarbete, städa, jobba.